Snart är det 8: e mars; den internationella kvinnodagen. Har vi tillräckligt med respekt för vårt samhälles halva befolkning?

Det visar sig att vi lever i en mindre kvinnovänlig värld. Sverige är bland de mildaste angående denna fråga men statistiken berättar ändå om över 2100 anmälda våldtäkter per år. Enligt TV4: s Kalla Fakta den 050221 är det ca 20000 om man tänker på oanmälda fall. Om man tänker på så många mord och vardags våld mot våra systrar; plus mycket mer våld i tystnadens och patriarkatets traditions skugga vilka inte kommer i statistiken; plus detta milda straff mot en av de senaste våldtäkterna; plus BRIS “Nödropen om självmord ökar från unga flickor”; allt visar att i vårt ”paradis” lider hälften av befolkningen av en skamligt dominerande kvinnofientlig syn i samhället. Men hur mår den andra hälften då? Kan jag som man sova ordentligt när dottern eller systern är på en fest eller bara ensam på busstationen i en sådan värld?    Patriarkala och kvinnofientliga tendenser har fått framgång i den nya värld ordern som förstärkt fanatismen till en stark traditionell politisk kraft som deklarerar kvinnorna som absolut andragrads invånare. Vi behöver bekämpa dessa påträngande kvinnofientliga syner och traditioner. Vi hör så mycket om feminism eller behovet av ett feministiskt parti men det vi behöver är att prioritera frågan överallt; I hela samhället, i media, riksdagen, skolor och på varje allmän plats även i familj.

Vi ska väl aldrig ge upp och säga ”sånt é livet”? Det måste väl dyka upp en vändpunkt; speciellt i Sverige som ett föregångsland?  Här finns ett förslag:

Vi ska deklarera nolltolerans mot kvinnofientlighet. För detta behöver vi förstärka kvinnorörelsen, ett konkret förslag kan vara att celebrera 8: e mars på allt större alvar.   Den är inte mindre viktig än påsken som är ett fint ägg firande. Men kvinnodagens firande skall väl komma före? Den internationella kvinnodagen bör vara en arbetsfri dvs. lovdag.

Man behöver göra dagen till lov för att först av allt, markera att vi tar frågan på största allvar och deklarerar definitivt nolltolerans! Dessutom, bör vi hinna studera kvinnorörelsen i lugn och ro, utan den vanliga arbetsdagens stress; för att värdera årliga framsteg eller bakslag av hela kvinnorörelsen och planera vidare, för att demonstrera, för att ta fram våra allmänna anspråk för rörelsen, för att fira våra segrar och att ha det kul! Och att föra allt detta genom media, tv, skolor och så vidare.

Man förväntar sig att det kommer gnällande kommentarer om att det kostar så mycket för samhället att ha en ledig dag till! Naturligtvis ska det kosta. Men det kostar definitivt mindre än det ökande våld och den våldtäkt och skam som skakar samhället. Vi vill inte hänga ihop frågan med att ta bort någon annan dag. Vi behöver den dagen och den ledigheten för att hinna samla kraft och framföra en starkare kvinnorörelse. Så gör 8e mars ledig och kom ut för att markera din del av nolltolerans, demonstrera och förstärka rörelsen för våra kvinnor, för oss alla.